Två veckor i South Luangwa, Zambia – en berättelse om leoparder

This trip report can be read in english: http://safaritalk.net/topic/13537-two-weeks-in-slnp-tales-of-leopards/

Dag 1 och 2

Efter ett halvår av längtan och förberedelser, sedan jag bestämde mig för att resa till South Luangwa national park (SLNP) och bokade, var det dags. Jobbade hela dagen, åkte hem och packade, pussade hej då till familjen och så bar det av till Arlanda.  Min mor ska följa med och pappa skjutsade mig och mamma ut till Arlanda. I incheckningen uppmärksammade de min något tunga handbagage.  De ville naturligtvis att jag skulle checka in den, men det nekade jag till med hänvisning till den dyra kamerautrustningen. De sa att, då får du prata direkt med Ethiopian. Jag gick bort till Ethiopians desk. Den unga killen som hade hand om det frågade vad jag hade i väskan. Dyrbar kamerautrustning sa jag. OK, hur mycket väger den. Tja, 20 kg sa jag (egentligen 23 kg). Han pustade till, men sa ok då. Men egentligen vill vi att ni mailar innan och berättar. Men det är ok denna gång. De två gångerna innan jag åkt med Ethiopian har ingen ens frågat om mitt ”handbagage”. Men Ethiopian verkar vara schysta. På nätet har man läst om folk som fått problem med flygbolagen, när de haft så tung kamerautrustning.  SAS är tydligen svårast.

Efter en helt händelslös flygning via Addis Ababa landade vi i Malavis huvudstads Lilongwe. En superliten mysig flygplats. Där var det byte till Air Ulendo. Ett lokalt flygbolag med en reguljär rutt till Mfuwe. Mfuwe är den staden och flygplats i Zambia som är närmast till SLNP. Jag hade berättat för mamma, efter att ha kollat på bilder på Air Ulendos hemsida, att vi skulle få åke med ett flyplan med ca 30 platser. Det här var flygplanet :)

Cessna från 1971

Cessna från 1971

Men mamma verkade glad.

Inför flygning

Inför flygning

Det visade sig att vi fick åka med en liten Cessna med 4 platser inkl pilot. Jag och mamma var de enda passagerarna. Vår pilot Russel var riktigt trevlig. Han förvarnade om att det kanske skulle bli lite turbulens på vägen upp och ner, då det är så varmt ute (drygt 35 grader).  Jag tycket det var superhäftigt. Jag har aldrig förut flugit i ett litet flygplan. Det var hur coolt och lugnt som helst. Det skakade inte nämnvärt. Lugnare än vilken reguljärt jetflygplan som helst, och inget mot hur det skakar att åka omkring med en bil på afrikanska vägar. Planet var ganska gammalt, Russel berättade att det var från 1971 och det kändes lite som att åka i en trogen gammal traktor. Upplevelsen var underbar, man flyger ju inte så högt, så man ser landskapet på ett helt annat sätt än med stora flygplan.

Vi närmar oss South Luangwa

Vi närmar oss South Luangwa

På flygplatsen blev vi hämtade av Friday som var vår guide för de kommande två veckorna. 40 skakiga minuter senare var vi på lodgen. Lodgen ligger precis brevid Luangwa floden (en bi-flod till Zambezi floden), och på andra sidan floden ligger nationalparken.

Mamma tittar ut över flodbädden

Mamma tittar ut över flodbädden

Medan vi åt var det fullt med djur i flödbädden. Luangwa floden är vid den här tidpunkten på året, precis innan regnsäsongen börjar, till stora delar en bred strand med en liten å (ca 10-20 meter bred) i mitten. Det var en mängd olika fåglar, antiloper, flodhästar, krokodiler och inte minst elefanter som rördes sig nedanför våra fötter där där vi satt och åt middag. Helt fantastiskt. Sedan gick den stora röda Afrikanska solen ner över floden.

Nikon D3 & Nikon 70-200 @ 200 mm, 1/200s, f/8, ISO 200

Solnedgång över Luangwa floden

Vi log till varandra, hänförda av skådespelet, lyckliga och väldigt trötta.

Kategori: Djur, Natur, Resa, Safari | Märkt: , , , , , | Skriv en kommentar

Skriv en kommentar